#stackarssystembolaget

Hackers har slagit till mot Systembolaget.

På Internet läser jag redan folk som skämtar om att Systembolagets julfest spårat ur. Jag tycker det är "to soon". Jag högaktar Systembolaget och tycker det är synd att deras namn ska dras i smutsen på detta sätt. Vin och spritmonopolet vi har i Sverige kan vi vara stolta över. Klart det hade varit skönt att kunna gå och köpa starköl i affären som i Finland, men för folkhälsans skull och för att vi super så jävligt, är det skönt att vi inte får och kan dricka hur mycket vi vill. 

Ett problem för  Systembolaget är det som många myndigheter kan drabbas av: Dom har helt enkelt inte bemanning dygnet runt på dom sociala medierna som kan ta bort inlägg eller kan hantera den här typen av attacker. Nu till den stora frågan runt kvällens hack mot dom:

Vad är den här typen av hackers ute efter egentligen? Ser ett samband i att de lägger upp knasiga sexistiska inlägg bara för att dom kan, men hade det inte känts vettigare att typ hacka någon bank så dom blir rika eller någon häftig myndighet..? #stackarssystembolaget

Björn Söder-logik

Stockholms Central.

Att sitta på Stockholm Central är att vara människa. Stockholm C innehåller allt som är dåligt på jorden. Allt du inte vill se men som finns där ändå. Du har dom nutida-Kenta-och-Stoffe-pundarna. Nu för ti'n ser dom ut som gamla kopior av rapparen Petter och umgås med kraxande Leila K-individer som med svag stämma berömmer dom fina männen på Centralen och försöker locka till sig dom med en brutalt tonlös version av Tupacs All eyes on me. Så fort du vänder bort blicken söker deras blickar av ditt bord efter något att sno om så blott en sliten servett. På Centralen ser du muslimen med stirriga blicken som vankar av och an. Och du förbereder dig på att flyga i luften fram till att du ser att han helt plötsligt bär ett barn i famnen. Du pustar ut. På väg mot T-centralen försöker sig dom galet frälsta och den skrikande handikappade mannen som säljer Bingolotter tränga sig in i din värld, kanske möter du några tiggare som sovit ute i natt. Lukten får dig att rygga deras ögon är tomma och i dom ser du generationer av förtryck. Du ger en av dom en macka. Det hjälper kanske inte, kanske kan du kan inte ändra världen, men tiggaren äter nöjt mackan, innan hon ber om en peng också. Om du vänder om tar trappan upp igen ser du dom trendiga grabbarna i kappor och hattar med vida bretten. Mormoner, nej hetaste killarna från Boden som nu bor i Hornstull. Du känner Norrlands inland dö. Du hör ljud av gruvbolagens tänder som glupskt slukar själar och skogsbolagen som hånskrattar i bakgrunden. Du ser den random affärsmannen som börjar dagen 

med att läsa en dagstidning. Han som försöker att inte låtsas om att han har hela världen på sitt bankkort. Du ser turisterna som försöker läsa av tågtidtabellen. Som oroat sig över att dom inte kan använda kontanterna dom växlat ut i lokaltrafiken. På bänken bakom sitter två tonårstjejjor och lyssnar på musik från en mobil. Den ena har precis fått ett besked att hon har ätstörningar men försöker att inte låtsas om det. Sist av allt ser duvan som flaxande lyckas ta den sista smulan från "Donken" och du inser att du är människa.

Hur du blir Västerbottensförfattare.

Det är lätt att bli Västerbottensförfattare. Du är Västerbottensförfattare om du:

1. Någon gång satt din galosch i Västerbotten. Eller råkat bli född i landskapet.

2. Beskrivit något som någon gång hänt i Västerbotten.
3. Någonsin vaknat upp bredvid en storspov med en Kung Karls spira i mungipan. Och grubblat över "vad som hände igår".

3. Att du bor i Västerbotten spelar inte så himla stor roll. Det är ju oftast mer inspirerande att bo någonstans där inte allt är platt, det blåser kallt från älven och du kan sitta ute i solen och tänka tillbaka på dagarna då du satt på Kajutan i Holmsund. Satt där  med några packade polska gästarbetare, mörkret slöt sig om er och du tänkte "Aldrig ner Västerbotten."

Om att åka nattåg igenom Norrland

Vagnen luktar sprit. Alkade norrbottningar ragglar som vålnader genom den. Norrlandstågen nattetid är alltid som att vara i ett rullandes Walking dead. Oftast med zombies i skinnväst som diggar Pink Floyd. Jag stiger på i Umeå och eftersom det är helg och dom flesta redan åkt långt så är dom alla är redan fulla nu. Dom alla är ensamma män som åker söderut för att finna sig en käresta tänker jag mig. Det resulterar ofta att dom ser ut att stå och sova i tågets korridorer. Det hela känns surrealistisk, sorgligt och ev. vackert. Efter att ha suttit i liggvagnen ett tag får första killen, en tillsägelse, och när jag måste gå på toaletten är det typ 2:a tur. Då säger konduktören surt till en ung kille i som just råkat hälla rödvin över golvet. Killen har ser ut som Bert den siste oskulden och har en röd KGB-tröja på sig.

"Det där får du torka upp. Det finns en toalett där borta", killen svamlar något och passerar mig just när jag tar och svänger in i min kupé. Lägger mig ner och lyssnar på Fleetwood Mac och läser. Det är det bästa och i stort sett enda man kan göra på dessa tåg och just till den här resan har jag passande nog köpt PO Tidholms - Norrland, god läsning. En gång när jag åkte med dessa tåg då från Luleå hade jag tänkt mig att sova sittandes, det hade gått bra om inte en kvinna som hette Annika och var från Gällivare (och mycket berusad) väck mig mitt i natten. 

"Gillar du Jan Gulliou?", sade hon.

Jag hade ju väckts upp ur min djupa sömn och svarade något stört att "han är väl ok". Efter att jag fått låna ut mina lurar för att vi skulle kunna lyssna så var det dags för Tempelriddaren, tyckte Annika. Jag somnar snabbt in till denna Tempelriddare. Men min ljuva sömn blir inte långvarig. Jag väcks efter en liten stund med ett ryck! "Fan, fan, fan" hör jag Annika gasta. Cd:ns batterier är slut.

Borta bra, men hemma i tegelvillan bäst.

Brukar ni kolla Historieätarna? Om inte borde ni göra det och gör ni det så vet ni hur vi bor. I början av 60-talsavsnittet så skymtar ett hus som är nästan en kopia av det vi bor i och när Lotta Lundgren och Erik Haag sitter ute på den mycket ocharmiga uteplatsen i sten med träräcken runt. Erik piprökandes i morgonrock och Lotta i någon anskrämlig gul kreation och papiljotter. Då hade det kunnat vara jag och Petra eller kanske till och med Rob. 

Invändigt är tapeterna väldigt moderiktiga om vi befunnit oss i tidigt 60-tal. Nu för tiden ser det mer ut som någon skulle ätit gula blommor och spytt på väggarna.

Hur vi äter i kollektivet?

Nej vi äter inte särskilt 60-talsaktigt. Det blir inte mycket grissvansar och grönsaker som är urkärnade och fyllda med galenheter. 

Pulversoppa?

Ja något liknande har säkert ätits men då har det aldrig klassats som lyxigt. Det roligaste jag ätit var nog min hemodlade potatis. Men den hade nog snarare dykt upp i Historieätarnas 70-talsavsnitt.

Nu är det alla mot alla! Skriver om protestmusik.

Ni trodde det var 90-talet som var tillbaka. Det visade sig vara 50-talet som knackade på, för att ett parti vill få det att bli som på 30-talet.

Sverige har gått åt pipan. Vi måste börja om, börja om med allt.
Jag gråter och har ont i magen. Bråkar med dumma rasister på Twitter och dom blir fler.
Dom rädda försöker ta över och när de gjort det då är de alltid ute efter hämnd.
Det har hänt förr. De vill skapa oro i landet och att var persons ekonomi ska bli lika skruttig som deras egen. Så de kan hitta syndabockar och skicka ut dom ur landet.
Min första tanke är alltid att fly landet, eller att skaffa en hagelbössa.

Adam, det är mycket pubertalt att vilja beväpna sig...
Absolut, det är dumt att tänka så. Då blir jag till slut en rättshaverist som sitter och vaktar mitt hus eller någon väns. Men det känns som det kan bli så... Ibland. Eller åtminstone skaffa en vattenpistol så man kan skjuta sig själv i ansiktet i bland och väckas från sömnen.

Det brukar sällan bli något av det och jag vägrar fan att fly det land som mina förfäder har byggt upp är det några som ska dra härifrån (till Ungern eller något) är dom personer som inte kan acceptera allas människors lika värde.

För det är det vår nation bygger på. Vi är en demokrati som bygger på folks olikheter.

Det som borde bubbla som mest nu är protestmusiken. Musiken mår alltid som bäst när kulturskaparna inte får som dom vill.Är det borgerligt styre så mår alltid punken bra, nuförtiden också hiphopen. Finns det ingen etablerad scen växer det fram en.
Medlöparmusiken är sällan lika rolig att lyssna på eller att framföra. Partilåtarna suger alltid, utan undantag, och få SD-fans börjar spela vikingarock trots att Jimmie Åkesson brukar lyssna på Ultima Thule. Anledningen: Musiken är träligt dålig.
Kanske är lyssnandet av musiken en av anledningarna till sjukskrivningarna. Även öron kan strejka...
På det "glada" 90-talet försökte s.k vänner få mig att lyssna på Ultima Thule. Karlar som med två ackord, och en sångare som låter som Nordman från helvetet, försöker sjunga Idas sommarvisa. Det är så jag minns det. Ni kanske tycker att dom spelade protestmusik? Nej, det vill jag inte klassa det som. Snarare som en ny form av öroninflammation.

Om sossarna leder landet är det få som vill lyssna på sossemusik. Dom kanske kan lyssna på Internationalen första maj, om ens det. Finns det ens någon sossemusik? Tomas Ledin..? Då lyssnar man hellre på annat. Folk som är mer radikala eller mindre. Något som verkar uppenbart är att extrem mainstreammusik alltid mår bra under ett borgerligt styre. House är bra borgerlig musik. Inga direkta texter och lett att dansa och "fistpumpa" till. Personligen gillar jag musik som vill förändra. Det behöver inte vara revolutionsmusik, eller låtar för att vi ska sluta skräpa ner eller något, det handlar mest om musik som kan få mig att tänka nytt. Det är vad jag kallar protestmusik.

Bra protestlåt: Peggy Seeger - Song of Choice. Den gör mig sur och vill få mig att förändra.

Vad kommer hända med protestmusiken nu?

Jag tror att ursinnet kommer att växa. Många är missnöjda nu. Oavsett var man står och av olika anledningar. Kanske blir det fler protestvisor? Gissar även att den sista Athena Farrokhzad:en inte blivit anmäld till granskningsnämnden. Kanske kommer hardcorekulturen få ett uppsving? När man blir förbannad så tänker man inte alltid efter och ofta blir allting svart eller vitt. Kan bli spännande. Bra musik är alltid missnöjd och upprör.

Kaos är alltid kaos, but first bring me some good music!


Kom inte hit här är det fanimej alla mot alla!